Varför sparar man på sina fina saker egentligen? Lägger undan och använder inte till vardags utan väntar på något slags perfekt tillfälle eller högtid som aldrig kommer. Hur många har inte en finservis eller liknande som sällan eller aldrig tas fram?
För fyra år sedan hälsade jag på en vän som flyttat till Englands sydkust. Det enda jag shoppade där var ett otroligt fint, stort ljus, naturvitt med ord som star, light, illumination i ett vackert typsnitt på. Det hamnade i ett skåp, för fint för att börja tända och täras på. Tills idag.
Har bestämt mig för att nu ska ljuset fram.
Drällde lite på det lokala parfymeriet tidigare i veckan i jakt på concealer och gick igenom hela butiken(de säljer även inredningsdetaljer som till 99% är hemsk kitsch, någon inköpsansvarig har hemsk smak men den delen av verksamheten har bara växt och växt så folk verkar ju köpa skräpet) *rant over* och hittade då ett silvrigt ljusfat som skulle kunna passa mitt ljus. Har just ställt fram det och det ser jättefint och vintrigt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar