moving on

nu spelas: Natsu sora~Satoshi Hosoi(Onegai Twins OST)

Och trots att nyårsfesten jag var på mina vänner var trevlig i stort var det några saker som störde mig och gjorde mig lite ledsen.

Jag är den enda som inte har en lön eller någon bostad som inte är en skrubb och det känns lite jobbigt när människor som alla bor i innerstan försöker övertrumfa varandra om vems lägenhet som är "sämst".

Det är lite jobbigt när de talar om vad de fick efter byte av jobb/löneförhandlat.

Insåg för några dagar sen att jag i princip inte kommit nån vart på tio år. :|
Jag har haft en vettig lön i sammanlagt fyra månader. Jag längtar så jag kan dö efter en större lägenhet...och om det öht ska ske måste jag få ett jobb efter skolan och jag oroar mig så mycket för det, jag känner att jag inget kan och vågar knappt hoppas.

*ångestpost deluxe*

Det var också skumt med middagen: formellt med såssnipor och saker. En borgerlighet och vuxenhet jag inte känt till fanns där. Visst, vi är inga fjortisar nån av oss och jag har inga problem att bete mig men ...iallafall jag har lite svårt att se mig i samma läge, göra samma sak. Har alltid känt att vuxenheten inte varit för mig, verkat så tråkig.

Ändå har jag ända sen en annan vän sa att hon ville klä sig lite mer vuxet funderat av och till på det där, vuxenheten. Kanske är det dags att göra nån förändring. Vet bara inte vad.

lite hopp

Träffade några vänner i torsdags för att fika och den vän som inte kunde komma hälsade genom en av dem som kom att de har akutbehov av mig på jobbet(=min gamla praktikplats).

Weehoo!

Kände redan samma kväll hur lite av den existentiella ångesten avtog.

Har även börjat fantisera lite smått om att de ev skulle vilja anställa mig efter skolans slut.

Hörde efter idag vad det exakt var som skulle göras och det verkar som om det kan bli en hel del, kanske t o m ända in i januari.

Imorgon skickar jag ett mail till tekniska chefen. :)

Har börjat titta på AIR igen också, på youtube. Jag måste vara masochist. *prassla med näsdukspaket*