02 januari 2007

moving on

nu spelas: Natsu sora~Satoshi Hosoi(Onegai Twins OST)

Och trots att nyårsfesten jag var på mina vänner var trevlig i stort var det några saker som störde mig och gjorde mig lite ledsen.

Jag är den enda som inte har en lön eller någon bostad som inte är en skrubb och det känns lite jobbigt när människor som alla bor i innerstan försöker övertrumfa varandra om vems lägenhet som är "sämst".

Det är lite jobbigt när de talar om vad de fick efter byte av jobb/löneförhandlat.

Insåg för några dagar sen att jag i princip inte kommit nån vart på tio år. :|
Jag har haft en vettig lön i sammanlagt fyra månader. Jag längtar så jag kan dö efter en större lägenhet...och om det öht ska ske måste jag få ett jobb efter skolan och jag oroar mig så mycket för det, jag känner att jag inget kan och vågar knappt hoppas.

*ångestpost deluxe*

Det var också skumt med middagen: formellt med såssnipor och saker. En borgerlighet och vuxenhet jag inte känt till fanns där. Visst, vi är inga fjortisar nån av oss och jag har inga problem att bete mig men ...iallafall jag har lite svårt att se mig i samma läge, göra samma sak. Har alltid känt att vuxenheten inte varit för mig, verkat så tråkig.

Ändå har jag ända sen en annan vän sa att hon ville klä sig lite mer vuxet funderat av och till på det där, vuxenheten. Kanske är det dags att göra nån förändring. Vet bara inte vad.

3 kommentarer:

Daniel sa...

Fy fan, det där låter ju hur läskigt som helst. Det finns knappt nåt värre än folk som tjatar om sina fungerande liv när man själv sitter där och undrar hur man skaffar ett över huvud taget.

Jag känner igen det rätt bra. Jag har en granne som precis blivit färdig med sin utbildning, och det går knappt en dag utan att han tjatar om hur paff han är (visst!) över att han förmodligen har (välbetalt) jobb snart. Precis vad jag vill höra efter ännu en dag på praktikplatsen som ger mig knappa 3000 i månaden från kommunen.

Och detta blev en sabla lång kommentar. Det jag egentligen tänkte säga var att du ska ge fan i att växa upp bara för att alla andra leker vuxna. Kämpa på mot det som spelar roll, om det nu är vettig lön och en fin lägenhet. Vad som därutöver är (det vill säga det som inte är livsnödvändigt) är ändå bara ditt liv, och det bör man (du) fylla med precis det man själv vill. Om det sedan är rosa fluff, små katter och töntiga animeserier är det väl inget att oja sig över. :)

Anonym sa...

Du är iaf en av de absolut intelligentaste människorna jag har i min bekantskapskrets. Såvitt jag vet. ^^

Helt klart är att du borde komma på fler L7-träffar. =)

sparris sa...

Tack!

Fin läsning kl 7 en möglig vardagmorgon. :)