Och här har vi gjort en Haibane Renmei* igen och suttit och tryckt på en färdigsamlad serie i snart ett år utan att komma till skott och börjat titta. Det har alltid kommit nåt emellan/velats ha hjärndöd underhållning/känts att det verkat för lågmält etc etc.
Igår efter att ha sett Shakugan no Shana-OVA-avsnittet som ju är rent fan service-trams egentligen så nästan tvingade jag mig att mula in den första Mushi-Shi-dvd:n i spelaren. Nu fick det liksom vara nog.
Så, självklart var jag helt förstörd och uppfylld av stilla animelycka efter typ...förtexterna :D
Miljöerna! Färgskalan! Musiken! Själva anslaget! Etc! Osv!
Yuko Sanpei dök upp i första avsnittet. Nice.
Egentligen är det ju lite monster of the week-upplägg över det hela men låt det inte avskräcka. Det röjigaste som händer är att nån får örat fullt med varmvatten, liksom. Där slutar likheterna.
Nej, det här är meditation i animeform. En lisa för själen.
*=som ju senare inte bara var bra utan sådär-jobbigt-bra-så-man-inte-kan-tänka-på-annat-i-flera-dar.bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar