Om jag fick önska en enda sak just nu...en enda, då skulle jag önska att jag fick komma tillbaka till det jobb jag hade augusti-oktober 2004 som jag inte fick förlängt trots att avdelningen ville ha mig, trots att de t o m bad två gånger. Ekonomerna sade nej.
Och jag har inte riktigt sörjt klart.
Kanske är det larvigt att sörja ett jobb, men det var banne mej drömjobbet med stort D.
Mailade en av tjejerna där för ett litet tag sedan bara för att säga att trots att jag går min utbildning nu så vill jag gärna att de tar mig i beaktande om det mot förmodan skulle bli en öppning hos dem. Tydligen har en av dem gått ner en aning i arbetstid och jag vet att hon är less sen innan och helst vill gå i pension.
Jag skulle kunna göra kanske inte precis vad som helst, men bra mycket för att få komma tillbaka dit. Så bra var det faktiskt där. Skulle kunna jobba där resten av livet tror jag. Men jag har något i mig som liksom tror att det inte är möjligt, att på grund av att det inte gick första gången så var det "inte meningen" och allt det där.
Nåt som säger att jag inte är en sån som får det jag innerst inne vill.
Jag förstår inte varför jag blev visad detta underbara ställe och sedan inte fick vara där. Jag vill förstå.
2 kommentarer:
Ge inte upp hoppet - ska det bli ditt så blir det så!
Kan meddela att du lyckades med ditt bloggnamn - nån sällsynt gång trycker jag på nåt kul namn - och kom hit. Och kände igen dig. Så jag vet att vi "setts" förut i cyberspace.
Tack för de orden. :)
Men du-farligt att titta in hos dig på arbetstid! Alla dessa tårtor och saker... :D
Skicka en kommentar