Började titta och sure, det verkade som standardformulan för den här typen av serie- helt vanlig, ung kille kastas plötsligt utan förkunskaper in i en värld där han måste agera pilot och fightas mot andra robotar och gör överraskande bra ifrån sig. Karaktärsdesignen är inget speciellt, clean men ganska genomsnittlig. En av de kvinnliga huvudrollerna, Misaki, skulle kunna varit statist i Starship Operators.
Dock, efter tre avsnitt kom känslan av *wtf?*
Efter sex avsnitt *WTF???*
Både huvudpersonen Kyos och tittarens uppfattningar om vad som är verkligheten faller snabbt samman. Och tyngdpunkten ligger mer på Kyos inre liv och hans relationer och den ensamhet som av olika anledningar distanserar honom från hans omvärld.
Kul att hitta så mycket djup där inget förväntades. :)
Kyo t v , hans barndomsvän Kaminagi Ryoko överst, Misaki t h.
ZEGAPAIN (A.N.N.)
Och för kalenderbitarna- Wikipedias sida.
Extra plus för intro- och outrolåtarna också, OP av den alltid lika drömska och excellenta Arai Akino, ED:n "Little Goodbye" av de för mig helt okända Rocky Shack. Påminner för mig om en låt från australiska gruppen The Churchs gitarrist Peter Koppes soloskivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar