30 oktober 2006

SAPURI eller vådorna av att höra japanska pojkgrupper för ofta

Jag kanske nämnde förut att jag tittar på Sapuri/Suppli för närvarande?

Mycket trevlig serie i genren(om det nu är en) kärlek på kontor; om Minami som jobbar på en reklambyrå(Itoh Misaki) som är runt 30, har ett förhållande vid seriens start men det skiter sig ganska snart. Hon är väldigt professionell men med ganska dåligt självförtroende innerst inne. Hon vill gärna ha ett förhållande och en dag börjar den ganska mycket yngre killen Yuya(Kamenashi Kazuya, som dessutom är en av KAT-TUN-killarna) som handräckning på kontoret, man förstår att han ganska snabbt faller för henne men hon har av nån anledning siktet inställt på ställets tråk #1 som dessutom har stans fladderöron och inte kan prata annat än jobb-zzz. Dessutom har han nån sorts on-off mysko trassel med en äldre gift kvinna på arbetsplatsen.

Hursomhelst, det är som vanligt intressanta biroller, särskilt chefens hemliv är kul, Yuya är hans släkting och slaggar på soffan, sen dyker hans dotter upp för exfrun ska plötsligt jobba utomlands samtidigt som han har ett förhållande med en annan tjej på jobbet som f ö är Shiraishi Miho-evil Misuzu från Densha Otoko(hur kommer det sig att varenda dramapost jag skriver alltid kommer tillbaks till den serien :D ). Det blir lite körigt för chefen... ^^

Visst, på nåt vis är det här väl vanlig fluff-underhållning som jag förmodligen inte skulle ens titta åt om den var producerad i ett annat land(Kina eller Korea undantaget kanske) men jag inbillar mig att det finns kvaliteter och att det är välskrivet. Plus att jag gillar det japanska sättet att berätta en historia. :)

Eller äh, jag känner att jag bara försöker komma på ursäkter för att jag tittar på romantisk tv. jag gillar det här. Som fan. Kamenashi-san kan dessutom agera habilt.

Pojkgrupperna då? Var kom de in?

Jo, det var ju Kat-Tuns låt Your Smile som är OP till den här serien. Fick de inledande tonerna så på hjärnan att jag försökt göra en ringsignal t o m... O_o

6 kommentarer:

Annika sa...

Öhm, faschinerande hur bildörren stängs och öppnas utan att hon rör vid den.

sparris sa...

W00t, det har jag inte ens sett! :D

Annika sa...

Det skrek mig i ögonen så illa att jag var tvungen att se om för att se om jag verkligen hade sett rätt. Och det hade jag kom jag fram till efter att oförstående tittat på det tre gånger till. :)

sparris sa...

Ja, indeed. Undrar hur de gjorde det?

Annika sa...

Ja, det var det jag inte kunde lista ut. Jag hittade inga snören-fästa-i-handtaget i alla fall. Det kanske finns super-cabs i Japan? Med inbyggd dörröppnare/stängare, kylskåp och toalett. ;)

sparris sa...

Och små doftande våtservetter!