22 oktober 2006

NANA ED

nu spelas: Aikea-Guinea~Cocteau Twins (Stars and Topsoil a collection[1982-1990])

Någon med gott minne kanske kommer ihåg att jag sjöng(i båda bemärkelserna) animen NANAs öppningslåts lov här för ett tag sen.

Första slutlåten är minst lika bra. Framförd av Olivia(Lufkin, som f ö gjort en attans bra version av Totos Africa som man kan digga oavsett vad man tycker om Toto).
Liksom Anna Tsuchiya var Nana Osakis sångröst i OP:n är Olivia sångerskan Reira i Nanas pojkväns nya band Trapnest, något hon gör med den äran. Avsnittet där de båda Nanorna går på Trapnest-konsert får håret att resa sig i nacken, iallafall på mig.

Reira

Sättet den här låten-den första av ett gäng misstänker jag-smygs igång i slutminuten av avrje avsnitt är också något som sällan lämnar mig oberörd. Nana är ett drama, javisst, men många är de ögonblick som förhöjs med den fingertoppskänsla som visas här.
Anime i stort har ofta en mycket skicklig användning av musik(vem har inte känt "yeah!" varje gång nån av fighting-låtarna i Naruto dras igång?), faktiskt större än de live action-draman jag sett hittills.

Mina damer och cosplayare(ruggigt ord, jag vet ^^) jag ger er-A Little Pain:

Själva slutsekvensen från animen, subbad kan ses här.

Inga kommentarer: